Ytterligare 32 av de 72 familjer som varit med i projektet minskade rökningen, berättar Noomi Carlsson, som är sektionschef inom avdelningen för folkhälsa och sjukvård inom Landstinget i Jönköpings län.
Projektet som hon baserar sin avhandling på har en lång förhistoria. Nyblivna föräldrar tyckte inte att det fick bra stöd för att sluta röka. Särskilt besvärligt var det för personer med kort utbildning och personer från andra länder.
Därför konstruerades ett särskilt frågeformulär om rökvanor som användes som underlag för sjuksköterskornas dialog med föräldrarna. Informationsmaterial om skadeverkningar översattes till nio olika språk och tolkar anlitades.
22 sjuksköterskor var med i projektet och de arbetade med familjerna i ett år. Motiverande samtal användes och BVC-sjuksköterskorna talade om farorna med passiv rökning i hemmet och vid besök hos morfar.
Urinprov togs på barnen för att mäta halten av kotinin, som är en nedbrytningsprodukt av nikotin.
Resultatet av projektet anses vara gott, särskilt som rökningen inte minskade bland småbarnsföräldrar i hela landet. Noomi Carlsson har fler tänkbara förklaringar till varför de inte lyckades att få ännu fler att dra ner.
– Är man ensamstående mamma är det inte så lätt att gå ut och röka. Vissa familjer har större sociala problem än rökning.
Frågeformuläret används nu i hela landet och finns hos Folkhälsoinstitutet.
Titel: En nollvision för barns utsatthet för tobaksrök.
Lades fram: Den 29 augusti vid Linköpings universitet.