Just nu befinner jag mig mitt i den svenska sjukvården. Är inlagd och har en ypperlig möjlighet att reflektera över vår sjukvård. Jag känner mig väldigt nöjd. Har inte sett något av den kris många beskriver.
Det är rent och snyggt, trevlig och professionell personal som är lyhörda för min önskningar och behov. Kompetenta läkare som jag känner sedan tidigare. Eget rum med TV och internet. Tyst och lugnt på nätterna, min önskan om att slippa nattrond va timme respekteras. Det enda som drar ner betyget är maten och det dåliga kaffet.
Jag har svårt för att ”vara patient”, är så van att vara den vårdande. Inte så konstigt kanske, idag är det 33 år sedan jag tog min sjuksköterskeexamen. Patient har jag ju bara varit i knappt två år. Jag tror att jag är en ganska lättsam patient, sköter mig själv (tack och lov), ringer sällan på klockan, höjer sängen och riktar lampan när personalen ska fixa med något.
Igår var jag med om ett nytt ingrepp, det skulle göras pleuratappning. Åhå... det måste göra himla ont tänkte jag. Inte lönt att oroa sig i förväg – tur att jag lärt mig Mindfulness. Det som oroade mest var vem som skulle göra det. Bad en stilla bön att jag inte skulle bli försökskanin för någon läkare under utbildning. Så när jag kom in på rummet och läkaren presenterade sig kände jag lugnet. Här fick jag en läkare som var både lungspecialist och akutläkare – jag var i trygga händer.
Ingreppet gick jättebra, kändes bara lite när dränet skulle in. När allt var klart fick jag gå ut till min säng som stod i korridoren. Då kände jag det... hur blodtrycket bara försvann, det började ringa i öronen, blev illamående. Men som den goda patient jag är, la jag mig snabbt ner och sänkte huvudändan det jag kunde. Sedan pep jag ”hallå, jag tror jag är på väg att svimma”. Hörde på avstånd ordination på Ringer-Acetat och syrgas. En manschett runt armen, 60/40.....inte undra på att jag var yr, varma trygga händer runt min handled och på pannan. Efter 5-10 min mådde jag bra igen.
Tappas fyra gånger per dag, fram till nu totalt nästan 2 liter – och det känns så mycket bättre. Även om dränaget irriterar och gör ont. Hoppas att det snart har torkat upp – vill ju hinna hem före julafton.
Här går det ingen nöd på mig. Är tacksam över att få vara patient i svensk sjukvård när den är som bäst.
God Jul till Er Alla!